Vid Bucks första steg ut i kylan sjönk hans fötter ner i någon slags vit och mjuk gyttja. Han hoppade bakåt med ett fnysande. Det föll mera av de där vita genom luften. Det föll på honom och han ruskade på sig. Han luktade nyfiket på det, sedan slickade han upp litet av det. Det sved som eld och var borta i nästa ögonblick. Han blev förbryllad. Han försökte igen, med samma resultat. Folk, som tittade på, skrattade uppsluppet och han kände sig skamsen utan att förstå varför, för det var ju första gången han såg snö.
Förklaring
Jag valde detta stycket ur boken, för de var nästan den enda gången man läste något lite "roligare". På något sätt så satt jag och log när jag läste det.
Jag tror det är för jag älskar snö, och tycker det är riktigt synd om de personer som inte får uppleva den. Jag har även sätt filmer då folk ser snö för första gången. De är så självklart för oss vad snö ör osv.. Men de som aldrig sätt de förr.
Jag skulle faktiskt vilja veta hur de är att se snö första gången. För jag kommer ju inte ihåg det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar